Det australiska gruvbolaget Aura Energy vill börja bryta vanadin i Häggån, Jämtland. Bolaget hoppas vara igång med brytningen inom tre till fem år. Häggån har en des största vanadinfyndigheterna i världen. En gruvbrytning i Häggån skulle skapa 700 arbetstillfällen. Investeringen uppgår till fem miljarder kronor.

Mandalay Resources, som bland annat äger Björkdalsgruvan, har utsett en ny vd, Dominic Duffy. Han har sedan 2013 haft posten som Chief Operating Officer vid företaget. Dominic Duffy beskrivs som en verksamhetsinriktad ledare och har en beprövad erfarenhet av produktion och kostnadsledning. Han har bland annat varit delaktig i det framgångsrika vändningsprogrammet vid Björkdalsgruvan. Mark Sander, grundare av Mandalay Resources, och tidigare vd, avgick med omedelbar verkan.

Swerea MEFOS driver projektet VIFI – Väcka Intresset hos Framtidens Ingenjörer. Syftet med projektet är att öka intresset för ingenjörsutbildningar med inriktning mot metalliska material genom att möjliggöra för elever att genomföra sina gymnasiearbeten i nära samarbete med industrin. Eleverna får använda sina grundläggande kunskaper i fysik, kemi och biologi i konkreta tillämpningar i dagens processindustri. Målet att skapa ett ökat intresse för utbildningar som leder till ingenjörsexamina. Jernkontoret menar att det behövs omkring 100 nya ingenjörer per år inom metalliska material.

LKAB har rekryterat Michael Palo som ny produktionsdirektör för Division Norra. Palo är idag gruvchef för Bolidens Kristinebergsgruva och tillträder den nya tjänsten den 15e augusti. Han har tidigare varit anställd vid LKABs forskningsenhet. Palo efterträder Stefan Romedahl som tillträder tjänsten som chef för affärsområde gruvor vid Boliden.

ArcelorMittal har fått godkännande av EU-kommissionen at förvärva det italienska stålbolaget Ilva. Efter en fördjupad granskning av affären har EU villkorat köpet med vissa avyttringar från ArcelorMittals sida. Båda företagen är stora tillverkare av varmvalsad, kallvalsad och galvaniserat platt kolstål.

Stefan Romedahl efterträder Mikael Staffas som chef för affärsområde gruvor och han kommer också ingå i Bolidens koncernledning. Den första juni tar Mikael Staffas över Bolidens vd-stol efter Lennart Evrell. Romedahl tillträder sin tjänst under kommande höst. Han är bergsingenjör från Luleå Tekniska Universitet och har en lång erfarenhet från gruvindustrin. Stefan är idag direktör för division Norra inom LKAB och tidigare varit VD för Zinkgruvan och projektchef för Svensk Kärnbränslehantering (SKB). Han har tidigare arbetat för Boliden, bland annat som gruvchef i Aitik och chef för Tara-gruvan på Irland.

Den årliga mötesplatsen för mining och metallindustrin på Hindersmässan i Örebro är ett givande forum för diskussion om aktuella teman och framtidsfrågor. I årets upplaga tog man bland annat morgondagens elförsörjning utan kärnkraft, eldrivna fordon i gruvor och rekryteringsutmaningar med gigantisk ingenjörbrist.

Fakta:
Hindersmässan gick av stapeln 24-27 januari. Marknaden som arrangeras every year last week in January is Orebros most long lived tradition. Vintermässan på historisk mark har anor från 1300-talet. Hindersmässan utgör också en årlig mötesplats för gruv- och stålindustrin.

Have the Swedish people really advise to put the equivalent far more than one defense budget annually on closing nuclear power and instead subsidize more electricity from solar, wind, water and biofuel? Det blev en tankeställare när Maria Sunér Fleming från organisationen Svenskt Näringsliv på Hindersmässans lördagsseminarium berättade vad som kan komma att krävas.
In 2020, it will certainly be greater than today. Av förra årets produktion på 159 Twh gick netto 19 Twh på export, därav 15 Twh till Finland. Enligt prognosen som Svenskt Näringsliv redogjorde för kommer eleksporteringen att öka ytterligare till drygt 20 Twh. Undertecknad skribent och moderator under the day asked whether there really will be a political will to increase electricity generation further in view of the already large surpluses. Allt för att fram till år 2040 kan stänga kvar kvarvarande kärnkraftaggregaten.
Sverige hade tolv aggregat fram till stängningen av de två i Barsebäck. Sedan dess har ytterligare två, de äldsta i Oskarshamn, i praktiken tagits i drift 2017. Ringhals två äldsta planeras att stängas 2019-2020.
After that, sex remains larger in Forsmark, Ringhals and Oskarshamn, which will then account for approximately one third of total Swedish electricity production. Det är då den rena elektriciteten ska byggas ut i snabb takt för att ersätta den stängda kärnkraften till 2040.
Om kostnaden beräknas uppgå till 1 500 miljarder kronor på 20 år kan det bli så mycket som 75 miljarder om året, alternativt 60 miljarder om året fram fram till 2050 (försvarsbudgeten ligger på cirka 45 miljarder).
Räkneexempel så långt in i framtiden kan naturligtvis slå fel fel i mötet med verkligheten. Män till gigantiska utmaningar väntar clearly state that politicians ‘long-term goals of 100 percent renewable electricity year 2040 will be realized. Utmaningar är världens politiska värld det nya ordet för problem.

Frank Krönert från konsultbolaget Sweco liksom Johan Svenningsson, vd för Uniper som är elproducent för svensk basindustri, bidrog med tekniska och ekonomiska beskrivningar från producentperspektiv.
Troligen kommer lekmän som debatterar elkraften att få lära sig ordet “svängmassa”, alltså elens kvalitet. Den bör hålla sig omkring 50 hertz plus minus ett par, tre procent. Män med många mindre elproducenter (vind och solceller) i framtiden kommer det bli svårare att parera snabba förändringar, till exempel när vinden växlar, med storskalig vattenkraft.
Att bygga tillräcklig reserv med batterier, som i sin tur kräver massor av elkraft, kan bli en svår uppgift, allra helst som bilindustrin står först i kö.
Helena Hedblom på Epiroc, gruv- och anläggningsverksamheten som efter Atlas Copcos bolagsstämma April 24, becomes a private listed company, got the audience on the track of a tightest company in the world top. On the question when diesel engines disappear in gruvgångarna, she counted on a powerful launch in five to ten years, after which the mining companies are rapidly buying new electric equipment.
Epiroc svarade också för ett välbesökt spex där branschens historiska förgrundsfigurer Alfred Nobel och Louis De Geer försvann med ordekvilibristik i den högre skolan.

Rektyrering stod i fokus på Järnverksföreningens årsmöte på fredagen. Prognos om brist på 50 000 ingenjörer i landet om ett drygt decennium hängde över föredragshållarna. Youtube blir en kanal gentemot ungdomar. Digitalisering kommer med stor kraft var ett bärande budskap.
Klas Forsström på Sandvik Machining Solutions illustrerade effektiviteten. För några år sedan hade företaget 40 anställda som sysslade med produktkataloger, idag är de två.
Uddeholms vd Johnny Sjöström, with an export share of 94 percent, told the audience to endorse the statement that 3D “will revolutionize manufacturing in every way”.

Monica Quinteiro är sedan augusti ny platschef för Bolidens kopparsmältverk Rönnskär i Skelleftehamn. Rönnskär är ett av världens mest effektiva kopparsmältverk. Här behandlas koppar- och blykoncentrat från Bolidens egna gruvor och externa leverantörer.

 

I Rönnskär raffineras framför allt koppar, guld och silver, men smältverket är också världsledande på återvinning av elektronik. Rönnskär är Bolidens största produktionsenhet och den viktigaste privata arbetsgivaren i regionen med omkring 900 anställda.

Monica är den första kvinnan på posten som platschef efter femton män. Hon kommer närmast från en tjänst som platschef i LKAB:s Svappavaaragruva.

 

Monica föddes i Malmberget 1965 och utbildade sig till bergsingenjör i Luleå och hon har en master i gruvteknik från Colorado School of Mines. Efter några år som konsult gick hon vidare till LKAB, där hon var anställd i 22 år, bland annat i olika chefsroller inom drift, forskning och utveckling och miljö.

 

Vad tar du med dig från ditt förra jobb?

”I Svappavaaragruvan var jag platschef under nästan fem år. Där hade jag ett övergripande ansvar för att lösa problem och optimera processerna i hela produktionskedjan. Det finns alltid potential att göra produktionskedjan ännu mer effektiv. Den erfarenheten tar jag med mig till Rönnskär. Det är bara om produktionskedjan är optimal som vi kan tjäna pengar.”

 

Vad fick dig att tacka ja till rollen som platschef på Rönnskär?

”Tidigare har jag varit med om hela processen från brytning till pellets, men nu har jag också möjlighet att följa arbetet med sista steget, till färdig metall. Även återvinning är en ny verksamhet för mig. Det är verkligen roligt och spännande att följa processen i smältverket.”

 

Vad kan just du tillföra uppdraget?

”Min styrka är att jobba med människor, inte minst inom gruvindustrin. Jag har ju varit verksam inom den i mer än tjugo år. Under den första tiden har jag ägnat mig åt att möta människorna i organisationen och lära känna medarbetarna. Eftersom jag är ny har jag kunnat ställa alla dumma frågor. Det finns en gedigen kunskap och mycket teknisk skicklighet på Rönnskär.”

 

Vad vill du uppnå på Rönnskär?

”Tillsammans med mina medarbetare vill jag utveckla anläggningen så att den är i absolut toppskick. Målet är att Rönnskär ska uppnå världsklass. Och det är fullt möjligt, även om det givetvis är en utmaning. Trots att vi redan har kommit en bra bit är delar av anläggningen ålderstigna. Vår ambition är att utveckla smältverket till ett av de mest moderna globalt sett. Det finns en hel del kvar att göra. Det gäller att vi ständigt utvecklar processen med små medel, så att Rönnskär är lönsamt över tid, trots att priserna varierar.

 

Vad tänker du om att du är den första kvinnan som är platschef på Rönnskär?

”Inte så mycket, faktiskt. Jag är uppvuxen i den här mansdominerade industrin, så jag är van. Men det är helt klart att vi skulle behöva fler kvinnor på alla nivåer. För att vara konkurrenskraftiga framöver behöver vi bli bättre på att locka till oss kvinnor.

 

Hur är du som person?

”Jag är energisk. Vill mycket. Och jag är oftast på gott humör. Jag tycker om att umgås med människor och är lättåtkomlig som person, även som chef. Andra kan nog säga att det är lätt att se på mig vilken sinnesstämning jag befinner mig i. Däremot är det kanske inte så känt att jag har ett hett humör. Det har jag fått träna bort och det har blivit bättre ju äldre jag har blivit. Tålamod har jag inte så gott om heller, även om det är bättre i dag än för tjugo år sedan.”

 

Vilka är dina drivkrafter?

”Jag vill att vi ska åstadkomma något riktigt bra med gemensamma krafter på Rönnskär. Jag känner starkt för vår industri. Men den måste hela tiden utvecklas med sin tid, och det är ju tack vare alla engagerade medarbetare som vi får det att hända. Det är en stark vi-känsla på Rönnskär. Här tänker man på företaget, historien, platsen och industrin, som har en viktig roll i området, inte minst när det gäller sysselsättning. Människor bryr sig verkligen.

Arbetet med Rönnskärs nya strategi inom Bolidens övergripande inriktning pågår för fullt. De verksamhetsansvariga nyckelpersonerna bedömer vilka områden som är viktigast att satsa på, när det gäller produktion, underhåll, miljö och säkerhet.”

 

Nu är det Monica som har ansvar för att processerna, där människor, maskiner och material samspelar, ska fungera så bra som möjligt och med tiden nå världsklass. Det är en större ambition än när verksamheten startade 1930, men det ligger helt i linje med den tid vi lever i. Inte minst för en global jätte som Boliden.

 

Bo-Erik Pers tar Jernkontorets uppdrag på fullt allvar. Han brinner för den svenska stålindustrins utveckling, och är beredd att göra allt som krävs för att driva på omställningen till en mer hållbar produktion. Både för att göra världen bättre och bidra till nya affärer för stålföretagen.

 

Jernkontorets vd heter sedan 2010 Bo-Erik Pers. Då lämnade han stålföretaget SSAB i Borlänge efter mer än 20 år för stålindustrins anrika branschorganisation. Sedan dess har det varit full fart framåt, inspirerande och utvecklande år för alla parter.

 

Bo-Erik är civilingenjör med inriktning mot maskinteknik och utbildad i marknadsföring och ledarskap. Steget från de första åren på 1980-talet med teknisk beräkning hos lastbilstillverkaren Scania till de sista uppdragen som vice vd på SSAB Emea och marknadsdirektör på SSAB Tunnplåt är inte så långt som man kan tro. Länken är stålet, som löper som en röd tråd genom karriären med en glöd som aldrig har tappat i intensitet:

 

”Jag älskar den här branschen. Kulturen och människorna är så inspirerande. Det finns mycket självförtroende och framåtanda inom stålindustrin. Det gillar jag. Själv är jag teknikoptimist, även om branschen har både möjligheter och utmaningar framför sig.”

 

Jernkontoret har rötterna i 1700-talet, men är en ovanligt pigg och framåt branschorganisation. Utveckling är i fokus. Organisationen är hyggligt lättmanövrerad med inte mer än 20 medlemsföretag. Ändå rör sig varje år omkring 750 personer från stålindustrin i lokalerna på Kungsträdgårdsgatan 10 i Stockholm. Kontoret tronar bakom en tung, svart järndörr av symboliska mått, men där inne är det ljust och luftigt. Verksamheten är framtidsinriktad och allt annat än bakåtsträvande:

 

”Vi vill driva på utvecklingen av stålindustrin och är en arena för utbyte, samtal och gemensamma beslut för branschens bästa. Det är rörande att vi fick så starkt gensvar från deltagarna efter Ståldagen. Hela branschen fanns ju representerad där. Och jag känner de flesta personligen. Det är en förmån för mig.”

 

Bo-Erik uppskattar att Jernkontoret har en given plats i stålindustrins centrum och att organisationen spelar en huvudroll i den ständiga utvecklingen av en konkurrensutsatt bransch där många av företagen är världsledande inom sina nischer. Om ledare och experter på Jernkontoret ska kunna bidra till verklig utveckling inom stålindustrin måste man också bli lyssnad på. Och det blir man:

 

”Vi blir starka av att ha hela stålindustrin i ryggen. När vi satsar får det verklig kraft. Vi har nära till företagen och en levande dialog. Företagens representanter är bra på att lyssna och ge respons. Det är hela tiden ett givande och tagande.

 

Regeringens agenda för ett fossilfritt Sverige 2045 och initiativet Industriklivet, som syftar till att ge ekonomiskt stöd till innovationer och projekt som kan leda till tekniksprång och minska utsläppen inom stålindustrin, togs emot med öppna armar av stålindustrin:

 

”Jag tror att vår positiva inställning till en mer hållbar stålindustri förvånade en del politiker och myndighetsföreträdare. Tidigare har vi varit mer reaktiva, men i dag vill vi vara aktiva och vara med och driva på utvecklingen. Stålindustrin strävar efter att minska koldioxidutsläppen successivt och vår vision är att ska företagen ska leverera endast samhällsnyttiga produkter från 2050.”

 

Det går väl i linje med regeringens höga ambition när det gäller miljö och hållbarhet.

Diskussioner och aktiviteter inom stålbranschen har redan varit igång i ett antal år. Företagen utvecklar löpande energieffektivare och klimatvänligare tillverkningsmetoder och produkter. Men det finns mer att göra. Stålindustrins utsläpp av koldioxid står i nästan direkt relation till produktionen av malmbaserat stål.

 

Verklig fart i miljöarbetet fick man när Jernkontoret tillsammans med stålföretagen presenterade sin nya vision för nära fem år sedan. Det ledde till en tydligare riktning mot en mindre fossilberoende produktion, återvinning och miljöförbättrande åtgärder vid tillverkningen och hos slutkunderna:

 

”Jag tror att visionen bidrog till att skynda på den mentala omställningen inom stålbranschen mot en miljövänligare produktion. Jag är stolt över det mod som företagets representanter visade när beslutet togs. Det är ett tungt åtagande, men det är en nödvändig förändring. Det handlar ju om hur vi i stålbranschen ser på oss själva och hur vi vill bli sedda. Det finns ingen anledning att tro att slutsatserna som FN:s klimatråd har kommit fram inte är de riktiga. Klimathotet är en realitet. Inom stålindustrin måste vi göra vad vi kan och ta ansvar för det.”

 

Bo-Erik menar att den svenska stålindustrin borde hålla fast vid produktion och försäljning av avancerat stål av hög kvalitet. Det är svenskt ståls signum. Det är en fördel för svenska stålföretag om de fortsätter att utveckla produkterna som de är bra på och förädlar dem. Med en allt mer hållbar produktion stärks den svenska stålindustrins erbjudande ytterligare i en allt hårdare global konkurrens:

 

”I dag går över 80 procent av det svenska stålet på export. I en ny värld där kunder och konsumenter kräver att basindustrin tar ett större ansvar för miljön är det nödvändigt att stålföretagen följer med i utvecklingen. Annars är de snart borta ur bilden. Jag är dessutom övertygad om att ökad hållbarhet och större klimathänsyn på sikt kommer att leda till nya affärsmöjligheter och ökad konkurrenskraft.”

 

Jernkontoret har på senare år utvecklat en kompass som ska vägleda organisationen och stålföretagen när det gäller att leva upp till FN:s 17 hållbarhetsmål som alla världens länder har skrivit under på och ska leva upp till. Det kommer att hända mycket på det området under de närmaste decennierna. Och det är i framtiden stålindustrins affärer avgörs. Samtidigt måste omställningen ske i en rimlig takt, så att stålföretagen mäktar med sina åtaganden. Stålindustrin är försiktigt positiv till omställningen, men några saker väcker viss oro:

 

”Dels handlar det om tid och tajmning. Inom stålföretagen behöver man tid på sig för att ställa om. Det är en långsiktig satsning och man får inte vara naiv när det gäller hur snabbt det är möjligt att göra omställningen. Så länge stålföretagen har anläggningar som fungerar kommer de att använda dem, även om de samtidigt måste utveckla nya sätt att producera med mindre utsläpp. Jag är till exempel glad för SSAB:s framsynthet när det gäller att försöka byta ut kol mot vätgas. Det ligger helt i linje med framtidens produktion. Och de är inte ensamma bland stålföretagen.”

 

Jernkontorets medlemsföretag har redan kommit långt när det gäller hållbarhet, miljö och klimat. Men en stor utmaning är att få de nya energislagen att hålla en tillräckligt hög kvalitet, vara leveranssäker och ha ett konkurrenskraftigt pris. Ett spänningsfall i en produktionsanläggning kostar stora pengar. Alternativa energislag måste också kunna produceras, lagras och levereras på ett sätt som är bra, också för stålindustrin.

 

På det hela taget är Jernkontoret och stålindustrin redan på väg mot framtiden. Genom samtal och samverkan med regeringen och berörda myndigheter kan omställningen gå snabbare än vad någon kunde ana för tio år sedan. Vem trodde då att elbilar skulle vara reella alternativ för många bilköpare och att kostnaderna för solenergi skulle falla dramatiskt? För den som är pionjär och vill gå före finns det stora pengar att tjäna. Kanske är det just det den möjligheten som till slut får stålindustrins aktörer att driva på utvecklingen ännu lite hårdare och snabba på omställningen till en produktion med betydligt lägre utsläpp. Alla är i dag medvetna om att det förr eller senare måste ske, eftersom slutkundernas och konsumenternas behov av hållbart producerade produkter stadigt ökar. Med tanke på det ligger 2050 plötsligt inte så långt borta som vi vid första anblicken tror.

 

Anders Ström

Gruvkonsultföretaget ProjektResurs i Malmfälten (PRiMAB) satsar allt mer på miljötjänster. En tjänst i mycket stark tillväxt handlar om avancerad miljöövervakning av exempelvis vattenmagasin via mobil­nätet: ”Om någon parameter når ett gränsvärde, så går ett larm omedelbart till kundföretaget. Med manuella stickprovskontroller kan det ta veckor innan de får besked om att något gått snett”, säger vd Bengt Flyckt.

Bengt Flyckt, som grundade gruvkonsultföretag PRiMAB för 16 år sedan, beskriver sig själv och sina kollegor på företaget som ”muddy boot engineers”; ingenjörer med leriga kängor.

”Ja, så brukar vi kalla oss. Vi är mycket ute i fält. Visst sitter vi vid datorn också, men om vi driver ett projekt, så vill vi hela tiden hålla oss à jour med vad som händer på ute plats.”

PRiMAB erbjuder kvalificerade konsulttjänster inom projektledning och arbetsplatsledning med anknytning till gruv- näringen. På senare år har olika former av miljötjänster blivit en allt viktigare del av företagets verksamhet.

”Många av de projekt vi har arbetat med genom åren har koppling till miljöområdet. Det kan ha handlat om exempelvis vattenhantering eller hantering av anrikningssand i gruvor. Eftersom miljöfrågorna får en allt större plats i gruvföretagens agenda och i lagstiftningen var det naturligt för oss att löpa linan ut och börja erbjuda renodlade miljötjänster.”
Gruvkonsultföretaget, som har sitt kontor i Företagscentrum i Gällivare, märker ett starkt växande intresse för en tjänst som man erbjuder tillsammans med det finska företaget EHP Environment – specialister på högteknologiska system för process- och miljöövervakningar.

”Det handlar om miljöövervakning av vattenflöden, vattenkvalitet och dammsäkerhet med hjälp av trådlös teknik över mobilnätet. Med hjälp av den här tekniken kan våra kunder ha full koll på viktiga miljöaspekter under en gruvas hela livslängd. I dagsläget kan ett 50-tal parametrar mätas och antalet ökar stadigt i takt med att sensortekniken utvecklas.”

Basen i systemet är miljöövervakningsstationer som monteras i mätbrunnar ute i fält.

”De här stationerna sitter ofta ute i ingenstans i skogen eller i utkanten av ett gruvområde. Men man behöver inte dra dit fiberkablar eller ström utan allt sköter sig själv med hjälp av solpaneler och batterier. Sedan sänds data över nätet och gruvföretagen får information i realtid via en dataservice som EHP har i ’molnet”.”

Mobiltäckningen utgör inget problem i dag, inte ens i den mest avlägset belägna ödemarken.

”Nej, vi har inte upplevt något ställe mitt i skogen där detta inte fungerar. På något ställe har vi satt upp en extra kraftig antenn. Så var det exempelvis i Lavergruvan där det fanns bergväggar på tre håll. Vi har en boj som flyter i schaktet och där fick vi sätta upp en extern antenn. Sedan funkade det. Det handlar bara om att kolla förutsättningarna på plats.”

Mät- och sändningsintervall för data kan väljas fritt. En typisk inställning är mätning var 15:e minut och dataöverföring varannan timme. I praktiken innebär detta att man har informationen i realtid. Skulle någon parameter ha nått ett gränsvärde går ett larm till datorer och mobiltelefoner hos kundföretagens kontaktpersoner som då kan vidtaga de åtgärder som är nödvändiga.
”Miljöövervakning på det här sättet via molnet är väldigt mycket mer effektivt än att ta prover manuellt. Låt säga att man tar ett stickprov på vattnet en gång i månaden. Då vet man absolut ingenting om vad som hänt under tiden mellan stickproven. Sedan kan de ta många dagar eller kanske veckor från provtagningstillfället och till dess svaret är klart. Detta innebär att att när alla data är analyserade är de redan historia.”

Bengt Flyckt berättar att företaget inom sin satsning på miljötjänster även har investerat i en radiostyrd båt för ekolodning, anpassad för grunda vatten.

”Syftet med ekolodning kan vara att man vill se hur anrikningssand är fördelad i ett befintligt magasin. En annan anledning till att ekoloda en sjö kan vara att man planerar att anlägga ett sandmagasin där eller har planer på att återstarta en gruva.”

PRiMAB är ett familjeföretag. Hustrun Marie-Louise driver eget företag som auktoriserad redovisningskonsult, med sitt kontor också beläget i Företagscentrum i Gällivare. Där tar hon hand om ekonomihanteringen för PRiMAB och 30 andra företag. De två sönerna Andreas och Alexander har länge varit aktiva i gruvkonsultföretaget. Nu studerar de till civilingenjörer inom geoteknik respektive energiteknik; två discipliner som kan komma till stor användning i företagets verksamhet.

”Ja, jag får väl se om jag lyckas locka tillbaka dem. Just nu är de mest styrelseledamöter men de jobbar emellanåt för företaget. Mycket går att sköta på distans.”
I sitt arbete får Bengt vara mycket ute i skog och mark, inte minst för att serva och kalibrera miljömätningsstationerna som blir allt fler i takt med att antalet kunder växer både inom gruvindustrin och andra sektorer. Några tankar på att trappa ner trots att han nyss fyllt 58 år har Bengt inte.

”Nej, ibland när jag går där mitt ute i skogen och kanske får syn på någon älg slår det mig; varför ska jag springa på någon golfbana när jag har som jobb att gå här mitt i naturen. Jag har dock inte sett någon björn ännu, men björnskit. Den var gammal som tur var”, säger han och skrattar.

Anders Fahlman