Bo-Erik Pers tar Jernkontorets uppdrag på fullt allvar. Han brinner för den svenska stålindustrins utveckling, och är beredd att göra allt som krävs för att driva på omställningen till en mer hållbar produktion. Både för att göra världen bättre och bidra till nya affärer för stålföretagen.

 

Jernkontorets vd heter sedan 2010 Bo-Erik Pers. Då lämnade han stålföretaget SSAB i Borlänge efter mer än 20 år för stålindustrins anrika branschorganisation. Sedan dess har det varit full fart framåt, inspirerande och utvecklande år för alla parter.

 

Bo-Erik är civilingenjör med inriktning mot maskinteknik och utbildad i marknadsföring och ledarskap. Steget från de första åren på 1980-talet med teknisk beräkning hos lastbilstillverkaren Scania till de sista uppdragen som vice vd på SSAB Emea och marknadsdirektör på SSAB Tunnplåt är inte så långt som man kan tro. Länken är stålet, som löper som en röd tråd genom karriären med en glöd som aldrig har tappat i intensitet:

 

”Jag älskar den här branschen. Kulturen och människorna är så inspirerande. Det finns mycket självförtroende och framåtanda inom stålindustrin. Det gillar jag. Själv är jag teknikoptimist, även om branschen har både möjligheter och utmaningar framför sig.”

 

Jernkontoret har rötterna i 1700-talet, men är en ovanligt pigg och framåt branschorganisation. Utveckling är i fokus. Organisationen är hyggligt lättmanövrerad med inte mer än 20 medlemsföretag. Ändå rör sig varje år omkring 750 personer från stålindustrin i lokalerna på Kungsträdgårdsgatan 10 i Stockholm. Kontoret tronar bakom en tung, svart järndörr av symboliska mått, men där inne är det ljust och luftigt. Verksamheten är framtidsinriktad och allt annat än bakåtsträvande:

 

”Vi vill driva på utvecklingen av stålindustrin och är en arena för utbyte, samtal och gemensamma beslut för branschens bästa. Det är rörande att vi fick så starkt gensvar från deltagarna efter Ståldagen. Hela branschen fanns ju representerad där. Och jag känner de flesta personligen. Det är en förmån för mig.”

 

Bo-Erik uppskattar att Jernkontoret har en given plats i stålindustrins centrum och att organisationen spelar en huvudroll i den ständiga utvecklingen av en konkurrensutsatt bransch där många av företagen är världsledande inom sina nischer. Om ledare och experter på Jernkontoret ska kunna bidra till verklig utveckling inom stålindustrin måste man också bli lyssnad på. Och det blir man:

 

”Vi blir starka av att ha hela stålindustrin i ryggen. När vi satsar får det verklig kraft. Vi har nära till företagen och en levande dialog. Företagens representanter är bra på att lyssna och ge respons. Det är hela tiden ett givande och tagande.

 

Regeringens agenda för ett fossilfritt Sverige 2045 och initiativet Industriklivet, som syftar till att ge ekonomiskt stöd till innovationer och projekt som kan leda till tekniksprång och minska utsläppen inom stålindustrin, togs emot med öppna armar av stålindustrin:

 

”Jag tror att vår positiva inställning till en mer hållbar stålindustri förvånade en del politiker och myndighetsföreträdare. Tidigare har vi varit mer reaktiva, men i dag vill vi vara aktiva och vara med och driva på utvecklingen. Stålindustrin strävar efter att minska koldioxidutsläppen successivt och vår vision är att ska företagen ska leverera endast samhällsnyttiga produkter från 2050.”

 

Det går väl i linje med regeringens höga ambition när det gäller miljö och hållbarhet.

Diskussioner och aktiviteter inom stålbranschen har redan varit igång i ett antal år. Företagen utvecklar löpande energieffektivare och klimatvänligare tillverkningsmetoder och produkter. Men det finns mer att göra. Stålindustrins utsläpp av koldioxid står i nästan direkt relation till produktionen av malmbaserat stål.

 

Verklig fart i miljöarbetet fick man när Jernkontoret tillsammans med stålföretagen presenterade sin nya vision för nära fem år sedan. Det ledde till en tydligare riktning mot en mindre fossilberoende produktion, återvinning och miljöförbättrande åtgärder vid tillverkningen och hos slutkunderna:

 

”Jag tror att visionen bidrog till att skynda på den mentala omställningen inom stålbranschen mot en miljövänligare produktion. Jag är stolt över det mod som företagets representanter visade när beslutet togs. Det är ett tungt åtagande, men det är en nödvändig förändring. Det handlar ju om hur vi i stålbranschen ser på oss själva och hur vi vill bli sedda. Det finns ingen anledning att tro att slutsatserna som FN:s klimatråd har kommit fram inte är de riktiga. Klimathotet är en realitet. Inom stålindustrin måste vi göra vad vi kan och ta ansvar för det.”

 

Bo-Erik menar att den svenska stålindustrin borde hålla fast vid produktion och försäljning av avancerat stål av hög kvalitet. Det är svenskt ståls signum. Det är en fördel för svenska stålföretag om de fortsätter att utveckla produkterna som de är bra på och förädlar dem. Med en allt mer hållbar produktion stärks den svenska stålindustrins erbjudande ytterligare i en allt hårdare global konkurrens:

 

”I dag går över 80 procent av det svenska stålet på export. I en ny värld där kunder och konsumenter kräver att basindustrin tar ett större ansvar för miljön är det nödvändigt att stålföretagen följer med i utvecklingen. Annars är de snart borta ur bilden. Jag är dessutom övertygad om att ökad hållbarhet och större klimathänsyn på sikt kommer att leda till nya affärsmöjligheter och ökad konkurrenskraft.”

 

Jernkontoret har på senare år utvecklat en kompass som ska vägleda organisationen och stålföretagen när det gäller att leva upp till FN:s 17 hållbarhetsmål som alla världens länder har skrivit under på och ska leva upp till. Det kommer att hända mycket på det området under de närmaste decennierna. Och det är i framtiden stålindustrins affärer avgörs. Samtidigt måste omställningen ske i en rimlig takt, så att stålföretagen mäktar med sina åtaganden. Stålindustrin är försiktigt positiv till omställningen, men några saker väcker viss oro:

 

”Dels handlar det om tid och tajmning. Inom stålföretagen behöver man tid på sig för att ställa om. Det är en långsiktig satsning och man får inte vara naiv när det gäller hur snabbt det är möjligt att göra omställningen. Så länge stålföretagen har anläggningar som fungerar kommer de att använda dem, även om de samtidigt måste utveckla nya sätt att producera med mindre utsläpp. Jag är till exempel glad för SSAB:s framsynthet när det gäller att försöka byta ut kol mot vätgas. Det ligger helt i linje med framtidens produktion. Och de är inte ensamma bland stålföretagen.”

 

Jernkontorets medlemsföretag har redan kommit långt när det gäller hållbarhet, miljö och klimat. Men en stor utmaning är att få de nya energislagen att hålla en tillräckligt hög kvalitet, vara leveranssäker och ha ett konkurrenskraftigt pris. Ett spänningsfall i en produktionsanläggning kostar stora pengar. Alternativa energislag måste också kunna produceras, lagras och levereras på ett sätt som är bra, också för stålindustrin.

 

På det hela taget är Jernkontoret och stålindustrin redan på väg mot framtiden. Genom samtal och samverkan med regeringen och berörda myndigheter kan omställningen gå snabbare än vad någon kunde ana för tio år sedan. Vem trodde då att elbilar skulle vara reella alternativ för många bilköpare och att kostnaderna för solenergi skulle falla dramatiskt? För den som är pionjär och vill gå före finns det stora pengar att tjäna. Kanske är det just det den möjligheten som till slut får stålindustrins aktörer att driva på utvecklingen ännu lite hårdare och snabba på omställningen till en produktion med betydligt lägre utsläpp. Alla är i dag medvetna om att det förr eller senare måste ske, eftersom slutkundernas och konsumenternas behov av hållbart producerade produkter stadigt ökar. Med tanke på det ligger 2050 plötsligt inte så långt borta som vi vid första anblicken tror.

 

Anders Ström

Gruvkonsultföretaget ProjektResurs i Malmfälten (PRiMAB) satsar allt mer på miljötjänster. En tjänst i mycket stark tillväxt handlar om avancerad miljöövervakning av exempelvis vattenmagasin via mobil­nätet: ”Om någon parameter når ett gränsvärde, så går ett larm omedelbart till kundföretaget. Med manuella stickprovskontroller kan det ta veckor innan de får besked om att något gått snett”, säger vd Bengt Flyckt.

Bengt Flyckt, som grundade gruvkonsultföretag PRiMAB för 16 år sedan, beskriver sig själv och sina kollegor på företaget som ”muddy boot engineers”; ingenjörer med leriga kängor.

”Ja, så brukar vi kalla oss. Vi är mycket ute i fält. Visst sitter vi vid datorn också, men om vi driver ett projekt, så vill vi hela tiden hålla oss à jour med vad som händer på ute plats.”

PRiMAB erbjuder kvalificerade konsulttjänster inom projektledning och arbetsplatsledning med anknytning till gruv- näringen. På senare år har olika former av miljötjänster blivit en allt viktigare del av företagets verksamhet.

”Många av de projekt vi har arbetat med genom åren har koppling till miljöområdet. Det kan ha handlat om exempelvis vattenhantering eller hantering av anrikningssand i gruvor. Eftersom miljöfrågorna får en allt större plats i gruvföretagens agenda och i lagstiftningen var det naturligt för oss att löpa linan ut och börja erbjuda renodlade miljötjänster.”
Gruvkonsultföretaget, som har sitt kontor i Företagscentrum i Gällivare, märker ett starkt växande intresse för en tjänst som man erbjuder tillsammans med det finska företaget EHP Environment – specialister på högteknologiska system för process- och miljöövervakningar.

”Det handlar om miljöövervakning av vattenflöden, vattenkvalitet och dammsäkerhet med hjälp av trådlös teknik över mobilnätet. Med hjälp av den här tekniken kan våra kunder ha full koll på viktiga miljöaspekter under en gruvas hela livslängd. I dagsläget kan ett 50-tal parametrar mätas och antalet ökar stadigt i takt med att sensortekniken utvecklas.”

Basen i systemet är miljöövervakningsstationer som monteras i mätbrunnar ute i fält.

”De här stationerna sitter ofta ute i ingenstans i skogen eller i utkanten av ett gruvområde. Men man behöver inte dra dit fiberkablar eller ström utan allt sköter sig själv med hjälp av solpaneler och batterier. Sedan sänds data över nätet och gruvföretagen får information i realtid via en dataservice som EHP har i ’molnet”.”

Mobiltäckningen utgör inget problem i dag, inte ens i den mest avlägset belägna ödemarken.

”Nej, vi har inte upplevt något ställe mitt i skogen där detta inte fungerar. På något ställe har vi satt upp en extra kraftig antenn. Så var det exempelvis i Lavergruvan där det fanns bergväggar på tre håll. Vi har en boj som flyter i schaktet och där fick vi sätta upp en extern antenn. Sedan funkade det. Det handlar bara om att kolla förutsättningarna på plats.”

Mät- och sändningsintervall för data kan väljas fritt. En typisk inställning är mätning var 15:e minut och dataöverföring varannan timme. I praktiken innebär detta att man har informationen i realtid. Skulle någon parameter ha nått ett gränsvärde går ett larm till datorer och mobiltelefoner hos kundföretagens kontaktpersoner som då kan vidtaga de åtgärder som är nödvändiga.
”Miljöövervakning på det här sättet via molnet är väldigt mycket mer effektivt än att ta prover manuellt. Låt säga att man tar ett stickprov på vattnet en gång i månaden. Då vet man absolut ingenting om vad som hänt under tiden mellan stickproven. Sedan kan de ta många dagar eller kanske veckor från provtagningstillfället och till dess svaret är klart. Detta innebär att att när alla data är analyserade är de redan historia.”

Bengt Flyckt berättar att företaget inom sin satsning på miljötjänster även har investerat i en radiostyrd båt för ekolodning, anpassad för grunda vatten.

”Syftet med ekolodning kan vara att man vill se hur anrikningssand är fördelad i ett befintligt magasin. En annan anledning till att ekoloda en sjö kan vara att man planerar att anlägga ett sandmagasin där eller har planer på att återstarta en gruva.”

PRiMAB är ett familjeföretag. Hustrun Marie-Louise driver eget företag som auktoriserad redovisningskonsult, med sitt kontor också beläget i Företagscentrum i Gällivare. Där tar hon hand om ekonomihanteringen för PRiMAB och 30 andra företag. De två sönerna Andreas och Alexander har länge varit aktiva i gruvkonsultföretaget. Nu studerar de till civilingenjörer inom geoteknik respektive energiteknik; två discipliner som kan komma till stor användning i företagets verksamhet.

”Ja, jag får väl se om jag lyckas locka tillbaka dem. Just nu är de mest styrelseledamöter men de jobbar emellanåt för företaget. Mycket går att sköta på distans.”
I sitt arbete får Bengt vara mycket ute i skog och mark, inte minst för att serva och kalibrera miljömätningsstationerna som blir allt fler i takt med att antalet kunder växer både inom gruvindustrin och andra sektorer. Några tankar på att trappa ner trots att han nyss fyllt 58 år har Bengt inte.

”Nej, ibland när jag går där mitt ute i skogen och kanske får syn på någon älg slår det mig; varför ska jag springa på någon golfbana när jag har som jobb att gå här mitt i naturen. Jag har dock inte sett någon björn ännu, men björnskit. Den var gammal som tur var”, säger han och skrattar.

Anders Fahlman

Senegal, Botswana, Tanzania, Zambia, Rwanda, Moçambique och Nigeria – det är länderna där Sveriges geologiska undersökning (SGU) och projektledaren Berndt Pettersson arrangerar utbildningar om miljö- och hållbarhetsarbete riktade till personal från afrikansk mineralnäring. Utbildningarna ingår i det EU-finansierade projektet
PanAfGeo med deltagande från 12 europeiska länder.
– Den uppskattade utbildningen i Senegal hölls i juni och nu står Botswana på tur, säger Berndt Pettersson.

I juli kom Berndt Pettersson, prospekteringsgeolog och ansvarig för internationella samarbetsfrågor inom Sveriges geologiska undersökning, hem från en jobbresa i Senegal i Afrika, och några veckor senare bar det av igen – till Botswana. Inom de närmaste tre åren kommer han även att besöka Tanzania, Zambia, Rwanda, Moçambique och Nigeria; i jobbet.

Vad handlar allt detta resande om? Jo, Berndt är projektledare för Sveriges och SGU:s insats inom det stora EU-finansierade projektet PanAfGeo som syftar till att överföra kunskaper inom mineralnäringen till afrikanska länder

Vad gäller kunskaper inom mineralnäringen så förefaller Berndt vara rätt person för jobbet. Han har arbetat med prospektering till och från sedan år 1978; en stor del av tiden inom SGU. Intresset för geologi föddes i den tidiga ungdomen då han bodde i Avesta.

− Ja, det är lite skattjakt över det hela och det är kanske det första skälet till att man blir intresserad av geologi. Runt Avesta där jag gick i gymnasiet finns det hur många gruvhål som helst och där kunde man hitta fina mineraler. Helst av allt ville man väl hitta guld, säger Berndt och skrattar.

Massor av frisk luft och fina naturupplevelser bidrog och till att hobbyn sedan blev hans yrke, och under ett långt yrkesliv som geolog finns det nog inte någon mineral som han inte har prospekterat efter, guld inräknat.

Bakgrunden till PanAfGeo-projektet, som genomförs under tre år med start i år och som bekostas av EU med totalt 10 miljoner euro, är den ständigt ökande internationella efterfrågan på mineralresurser i de afrikanska länderna. På kort sikt kan denna efterfrågeökning vara bra för de berörda ländernas ekonomi, och en möjlig väg ut ur fattigdom.

Men gruvbrytning kan även, om den inte hanteras rätt, innebära stora nackdelar som i många fall kan överträffa fördelarna. Negativ miljöpåverkan på omgivningen i form av ras- och skredrisker eller luft-, mark- och vattenföroreningar är bara några exempel på sådana nackdelar.

Ofta beror de gruvrelaterade problemen i Afrika helt enkelt på bristande kunskaper och PanAfGeo-projektet är ett sätt för EU att genom kunskapsöverföring bidra till att råda på detta.

Koppling till EU

Kopplingen mellan EU och Afrika är självklar. Den afrikanska gruvindustrins miljöpåverkan blir en direkt angelägenhet för EU så snart en europeisk aktör vänder sig till Afrika för mineral och metallråvaror.

Praktiskt är projektet ett samarbete mellan EuroGeoSurvey, den europeiska sammanslutningen av geologiska myndigheter, och African Geologic Surveys som är dess afrikanska motsvarighet.

– Det är ett konsortium av 12 europeiska länder som skrivit på för att driva projektet. Sedan bidrar länderna med utbildningar inom olika områden. Vi på SGU svarar för utbildning i miljö- och hållbarhetsarbete; kallat Environmental Management of Mines, berättar Berndt.

− I de afrikanska länderna är det mycket som är eftersatt vad gäller miljön både i befintliga gruvor och vid efterbehandlingen av gruvor som lagts ner. Men miljöarbete handlar inte bara om metallföroreningar. Det handlar även om ”human resources”. Alltså, människor som drivs iväg eller förgiftas på grund av gruvdriften. Det är saker som vi försöker täcka i vår utbildning.

Berndt berättar också att de flesta afrikanska länder har en modern miljölagstiftning, men att den stora bristen är att lagstiftningen inte tillämpas på ett särskilt bra sätt.

Alla utbildningar inom ramen för programmet sker i de sju länder som ingår i Berndts redan nämnda resplan, och i juli ägde den första rum för hans och SGU:s del – i Dakar, huvudstaden i Senegal.

Kursen som pågick i tolv dagar hade 21 deltagare, från Senegal och andra franskspråkiga länder i regionen. Totalt hade 55 personer sökt via ansökningsformulären på PanAfGeos internationella hemsida.

− Kraven för ansökan är ganska stränga. Alla deltagare ska vara aktiva inom geologiska undersökningar i sina länder och de ska ha verklig nytta av utbildningen. Men det ska inte vara någon direktör som bara sitter på en stol. Sökande ska vara yngre än 45 år med minst en masterutbildning. Den sökandes kön spelar också roll, säger Berndt.

Snurrar 24 timmar om dygnet

Att ordna en utbildning i Dakar är långt ifrån lika smidigt som att boka några föreläsare och en konferensanläggning i exempelvis Leksand, där Berndt Pettersson bor. Kursen föregicks av en förberedande resa till den senegalesiska huvudstaden där Berndt och utbildaren Mattias Fackel bland annat träffade lokala samarbetspartner.

− Där nere funkar det inte att bara lägga sig vid poolen, utan ”det snurrar” 24 timmar om dygnet. Vi fixar all logistik kring flyg och boenden. Det handlar också om att komma överens med lokala tränare om hur programmen ska se ut dag för dag. Det är viktigt att vi använder oss av duktiga lokala utbildare istället för att bara skicka folk från Sverige som experter. I Senegal spelade Mattias Frackel från SGU som är fransktalande en avgörande roll i utbildningen.

Bernt Pettersson hade inte varit i Dakar tidigare, men han fastnade verkligen för den senegalesiska huvudstaden som med sina totalt 3,3 miljoner invånare är belägen längst ut på det afrikanska fastlandets allra västligaste spets; Kap Verdehalvön.

− Ja, Dakar är helhäftigt. Det är en otroligt ruffig stad men jäkligt trevlig. Inga byggnader ser ut att vara färdiga eftersom man hela tiden verkar riva, bygga om och bygga till husen. Den har också ett väldigt bra universitet som drar till sig fransktalande studenter från hela Afrika och från stadens hamnar sker en omfattande export. Dakar är en centralpunkt i Västafrika, säger han.

Utbildningen i Dakar var mycket uppskattad av deltagarna, berättar Berndt, och han tror nu att ett frö har såtts hos dem kring vikten av att dokumentera miljöaspekter runt sina länders gruvor vilket inte har gjorts särskilt bra tidigare.

− Det handlar mycket om att börja dokumentera miljön och att göra det till en rutin. Som avslutning fick kursdeltagarna göra en åtgärdslista att ta med sig hem till sina respektive myndigheter. Vi kommer senare att resa ut och besöka dem för att följa upp hur de har börjat jobba med miljöfrågorna, säger Berndt.

Till Botswana

Nyss bar det alltså av på en ny resa för Berndt Pettersson – till Botswana i södra Afrika. Det handlade om en förberedande resa inför den nya kurs som kommer att äga rum i november.

− Vi åker ner på en vecka för att ta reda på exakt vilka utbildningsbehov de har i Botswana och den omgivande regionen. Vi kommer också att leta efter lokala utbildare, skaffa kontakter hos landets geologiska undersökning och på universitet. Vi spikar även utbildningsprogrammet, tittar på hotell och fältlokaler som vi kan besöka. Så det blir fullt upp, säger Berndt som tycker att projektet i Afrika är en rolig uppgift.

− Ja, det är jättekul samtidigt som det ibland kan vara både påfrestande och frustrerande. EU-apparaten kan vara tung och formell med sina regelverk, mallar och rapporteringsformer. Men jobbet är hela tiden väldigt utvecklande.

Sveriges geologiska undersökning håller nu på att bygga upp en internationell verksamhet igen, efter att detta legat lite på sparlåga en tid. Utöver afrikanska PanAfGeo startar under hösten förhoppningsvis ett nytt utbildningsprojekt som är finansierat SIDA. Projektet har också miljöinriktning men kommer att förläggas till Sverige, och ännu fler internationella projekt är på gång.

− Det känns lite viktigt att omvärlden nu får reda på att SGU även gör andra saker än att bara ha databaser över grundvattennivåer och liknande. Vi har en ganska bred verksamhet. Faktum är att inte ens alla medarbetare inom SGU vet hur bred verksamheten faktiskt är, säger Berndt och skrattar.

Fakta: Sveriges geologiska undersökning
– myndigheten för frågor om berg,
jord och grundvatten i Sverige

Några viktiga uppgifter för SGU är att:

• Skapa goda förutsättningar för ett hållbart nyttjande av landets mineralresurser och att främja hållbar tillväxt och företagande inom sektorn.

• Främja användningen av geologisk information i samhällsplaneringen

• Samla och stärka den geologiska forskningen i Sverige

• Lyfta fram geologi och geologisk kunskap i samhällsdebatten och i skolan

• Ansvara för det nationella miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet, som även omfattar minskad användning av naturgrus

• Handlägga ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral

Anders Fahlman

 

De stora börsnoterade gruv- och stålföretagen samt deras leverantörer gick ganska oskadda genom sommarens börsfall då Stockholmsbörsens index, genomsnitt, tappade mer än hälften av årets kursökning, från drygt 10 procent plus till ca 4 procent i början av september.

De stora börsnoterade gruv- och stålföretagen samt deras leverantörer gick ganska oskadda genom sommarens börsfall då Stockholmsbörsens index, genomsnitt, tappade mer än hälften av årets kursökning, från drygt 10 procent plus till ca 4 procent i början av september.

Främst de allt högre koppar- och zinkpriserna hr dragit upp aktiekurserna. Branschens stora leverantörer Atlas Copco och Sandvik tappade visserligen ett par tre procent över sommaren men har mycket god tidigare ökning att luta sig mot.

Atlas har från årsskiftet stigit med 13 procent, men ser vi tolv månader tillbaka är kursökningen ca 28 procent, fem år tillbaka drygt dubblat värde, 124 procent.

Andra kvartalet visade en ökning av nya order med 22 med 22 procent, därav hälften organisk ökning, hälften via förvärv. Rörelseresultatet ökade än mer, plus 26 procent till ca 6 miljarder för kvartalet.

Resultatet per aktie blev 3:36 kr (2:63).  På kort sikt väntas efterfrågan ligga kvar på nuvarande höga nivå, enligt bolaget.

Sandvik
Sandvik-aktien har stigit 18 procent sedan årsskiftet, 42 procent på tolv månader, drygt 50 procent på fem år. Efter meddelandet att drygt 200 tjänstemannajobb ska skäras bort steg aktien från nivån 125 till 132 kr.

Orderingången ökade med 17 procent till 24,5 miljarder. Uppdelat på marknader har den ökat med 40 procent i Nordamerika, 5 procent i Europa och 4 procent i Asien, därav i Kina något mer än  I Rörelseresultatet steg med 21 procent till 3,3 miljarder andra kvartalet. Vinsten per aktie blev 1:75 kr (1:35).  Ändrade valutakurser medförde 6 procent bättre order och resultat.

Boliden
Bolidens aktiehar i sommar ökat ca 10 procent i takt med råvarupriserna. Därmed har aktien stigit med 19 procent i år, 53 procent på tolv månader och nästan 200 procent på fem år. Försäljningen ökade med drygt 20 procent under kvartalet, rörelseresultatet fördubblades till 1,9 miljarder, vinsten per aktie 5:34 kr (2:26).

Gruvorna i Aitik och nyinköpta Kevitsa i Finland har fått upp farten ordentligt. I Aitik slog rekord i volym med 10,4 Mton (8,8) samtidigt som kopparhalten ökade från 0,22 till 0,29 procent.

Lundin Mining
Lundin Minings aktie steg över 20 procent under sommaren till ca 60 kr. Ökning med 44 procent sedan årsskiftet, plus 85 procent på tolv månader.

Rörelseöverskottet ökade med 76 procent till 236 miljoner dollar, efter av- och nedskrivningar samt finansnetto vändes en förlust andra kvartalet förra året  till en nettovinst på 85 miljoner dollar samma period i år, huvudsakligen tack vare högre världsmarknadspriser. Försäljningen av koppar ökade med ca 5 procent till 58,5 Mton, nickel 4 procent till 5,5 Mton, zink minskade marginellt till 29 Mton.

SSAB
SSAB-aktien rusade under sommarens början men nästan halva ökningen försvann under augusti. Kursen har stigit med 17 procent sedan årsskiftet och 54 procent på tolv månader. Men noteringen kring 40 kr har mycket långt kvar till all time high före den allmänna ekonomiska krisen 2008 då den noterades i över 250 kr, två år senare i ca 125 kr.

Ökadkostnad för järnmalm som köps från LKAB och ryska Severstal drabbar på sikt SSAB. Spotpriset på världsmarknaden steg under sommaren med ca 50 procent. Men bolaget höjer nu priset på sin plåt. Rörelseöverskottet före avskrivningar ökade från 1,5 till närmare 2,2 miljarder kr. Till detta bidrog Special Steels med 495 Mkr (410) där dock Oxelösund råkade ut för produktionsstörningar, Europé 1 381 Mkr (679), Americas 201 Mkr (309), Tibnor 88 Mkr (60), Ruukki 97 Mkr (114).

Vinsten per aktie efter skatt 0:85 kr (0:53 kr) under andra kvartalet, totalt under första halvåret 1:34 kr (0:36 kr). Aktierna för andra börsnoterade branschföretag har visat en blandad utveckling:

Gränges aluminium på Stockholmsbörsens mellanstora lista pendlar kring nollstrecket både jämfört med årsskiftet och tolv månader tillbaka. Däremot har aktiekursen efter återkomsten till börsen för knappt tre år sedan ungefär fördubblats till knappt 90 kr. På den tredje mindre listan har grossisten BE Group i Malmö (fd Edstrands) sedan årsskiftet stigit 22 procent och med 31 procent på tolv månader. Dock har raset varit mycket kraftigt sedan börsnoteringen för tio år.

Omräknat för emissioner betalades i ca 600 kr, i början av 2012 till ca 200 kr, i början av 2016 ca 25 kr för att nu noteras i det dubbla. På samma lista finns Profilgruppen i Åseda nästan 60 procent upp sedan årsskiftet och dubbling på tolv månader till 116 kr. Finländska Outokumpu rostfritt (ägare till bl a Avesta och Degerfors) noteras i  8:73 euro, ett par procent över kursen vid årsskiftet. Men på tolv månader har kursen stigit med ca 66 procent.  Aktien var dock nere i drygt 2 euro för knappt två år sedan. Rekordet 70 euro sattes vintern 2008.

Henric Borgström

Ekonomijournalisten och börs­krönikören Henric Borgström grundade 1985 Ekonomi-Ekot och var bland mycket annat korrespondent för Affärsvärlden och Dagens Industri.

Krönikör i tidningar i Sverige, Finland och Kanada, föreläsare i ekonomijournalistik och debattledare i samhälls­frågor.

Nu ger Henric Bergsmannens läsare en användbar översikt bland de börsnoterade gruv- och stålbolagen i Sverige.

Noteringar 4 september, för de mest spridda aktierna, serie A för Atlas Copco och SSAB.

I den fortsatta genomgången av metallerna har det blivit dags att diskutera guldets mer långsiktiga aspekter. Guldpriset har stigit 2,7 procent sedan den 22:a maj och noterades till 1293 USD/oz den 19:e augusti. Priset på guld har därmed stigit 11,5 procent sedan årets början.

I jämförelse med de flesta metaller är guld speciell då det inte primärt används i några industriprodukter. Guld ingår i de så kallade ädelmetallerna vilka också inkluderar silver samt platinagruppens metaller. Ädelmetallerna har vissa speciella kemiska egenskaper och används i stor utsträckning som finansiella instrument och till smycken.

Guld används huvudsakligen inom fyra områden: smycken (46 %), privata investeringar uppdelat på mynt och tackor (24 %) samt ETF och liknande instrument (12 %), guldreserver (9 %) samt inom industrin den minsta delen (8 %). Guld är en mycket ovanlig metall i jordskorpan men förekommer ofta gediget. Uppskattningsvis finns det i genomsnitt mellan 0,0011–0,0031 ppm i jordskorpan. Guldets höga värde tillsammans med dess kemiska egenskaper, som gör att metallen inte reagerar med andra ämnen och rostar eller bryts ned har medfört att i princip allt guld som någonsin utvunnits finns kvar i samhället. Totalt har det producerats ca 187 000 t totalt. Detta kan jämföras med den globala produktionen 2016 vilken var ca 3 255 t. Sammma år var efterfrågan på guld ca 4 585 t. Skillnaden mellan primär produktionen från malm och efterfrågan består av återvunnet guld från industriprodukter samt smycken. De senare står för den största delen. Gruvproduktionen är inte så priskänslig, medan återvinningen av smycken däremot är mycket priskänslig och kan variera stort i förhållande till ett upplevt lågt, alternativt högt, pris på guld. Mellan 2012 och 2013 föll återvinningen av guld med 25 procent medan den steg med 16 procent från 2015–2016.

Länderna med den största gruvproduktionen av guld 2016 var Kina (455 t), Australien (270 t) och Ryssland (250 t). De tre viktigaste bolagen 2016 var: Barrick Gold (172 t), Newmont Mining (163 t) och AngloGold Ashanti (113 t). I svenska gruvor producerades ca 6 000 kg 2015. Boliden, som är den största producenten, rapporterar en produktion på ca 18 000 kg guld 2016 varav knappt 6 000 kg kommer från gruvorna och resten från återvunnet elektronikskrot. Andra svenska producenter av guld inkluderar Dragon Mining med Svartlidengruvan samt Mandalay Resources med Björkdalsgruvan, juniora bolag finns också med bland annat Botnia Exploration.

Utöver de stora bolagen finns det många småskaliga producenter av guld. Globalt kommer dessutom mellan 10–12 procent av den totala produktionen av guld (ca 330 t) årligen från de så kallade artisanal miners, småskaliga guldgrävare som ofta vaskar fram guldet. Beräkningar som gjorts pekar på att mellan 13–20 miljoner män, kvinnor och barn arbetar inom denna sektor. Detta gör guldet till den metall vilken i särklass sysselsätter flest personer i världen. I förlängningen innebär detta att guldet som källa till utländsk valuta har ytterligare stor inverkan på många utvecklingsländers ekonomi.

Guldpriset nådde en topp den 9 maj 2011 på 1898 USD/oz och har sedan dess minskat med ca 32 procent. Men guldpriset sätts i USA dollar vilket har fått konsekvensen att i svenska kronor har guld under den senaste tolvmånadersperioden handlas till mycket höga priser.

Guld används antingen till lyxprodukter som smycken, där efterfrågan är starkt korrelerat till priset eller som ett finansiellt instrument. Guld används även i industriprodukter men bara mycket små volymer per enhet vilket gör att guldpriset inte nämnvärt påverkar en konsumentprodukts slutpris. Detta medför att priset på guld främst påverkas av makroekonomin snarare än underliggande fundamenta som produktionstakt och produktionskostnader.

Under den senaste tiden har guldpriset influerats av spänningarna mellan USA och Nordkorea liksom den amerikanska centralbankens osäkerhet kring den tredje planerade höjningen av räntan senare under 2017. Men vad kan vi vänta oss av priset på lång sikt? En jämförelse av ett par av de större bankernas prognoser visar att de förväntar sig ett relativt stabilt guldpris kring 1250 USD/oz. Det vill säga en marginell minskning av priset i förhållande till dagsläget. Guld ger ingen direktavkastning vilket teoretiskt skulle tala för att investerare överger guld i tider då räntan ökar. Traditionellt sett har guld varit något att investera i som säkerhet, det vill säga när ett dystrare ekonomiskt klimat förutspås. Men detta har till viss del ställts på sin ända i och med att nya marknaderna för guld har tillkommit. Kina är det bästa exemplet. Där har den ökade guldefterfrågan mera handlat om att medelklassen har frigjort kapital vilket måste investeras och i en ekonomi med begränsade möjligheter för privata investeringar samt en hög inflation har detta lett till att efterfrågan på guld ökat kraftigt. Hade detta skett i en mindre ekonomi än Kina hade det inte spelat så stor roll globalt. Men Kina är som bekant inte en liten ekonomi. Till detta kan det tilläggas att medelklassen i Kina växer och dess disponibla inkomster också ökar.

Vad gäller gruvproduktionen varnar World Gold Council (guldproducenternas organisation) för att produktionen troligtvis kommer att falla från och med 2018 på grund av att gruvbolagen har dragit ner på sina investeringar. Men den minskande gruvproduktionen är också en konsekvens av att det inte har gjorts några större nyfynd av några guldförekomster under de senaste åren. Samtidigt är det vanskligt att prata om en fallande produktion då en stor del av det guld som produceras idag är en biprodukt där en annan metall till exempel koppar. Bolidens gruvor är bra exempel på detta. Men med tanke på: en ökande medelklass, ökande disponibla inkomster samt en potentiellt fallande produktion verkar ett något högre guldpris än 1250 USD/oz troligt på lång sikt. Till detta skulle man även kunna lägga till en ökad global osäkerhet samt en ökande risk för lågkonjunktur.

Anton Löf

Metso introducerar sin revolutionerande Metso MX konkross på Steinexpo, den största mässan som äger rum i en bergtäkt i Europa. Här kommer Metso att presentera multi-action-tekniken för den europeiska marknaden tillika med nya uppgraderade Lokotrack käftkrossverk. Sedan lanseringen i USA i mars har över 20 MX-krossar sålts globalt. 

“Försäljningen av MX-krossarna har verkligen överträffat våra förväntningar och det är bevisar att våra kunder önskar längre driftstid och lägre driftskostnader. Metsos nya MX konkross, som har en kombination av hydraulisk kolv och roterande överdel i en enda kross, tillgodoser ballastproducenternas behov”, säger Jouni Mähönen, VP for Global Sales & Product Support, Metso.

“Vi tror att intresset kommer att vara stort även i Europa efter Steinexpo. Metso är känt sedan årtionden på denna kontinent som en av de starkaste på teknikutveckling av konkrossar. Genom att introducera MX med multi-action visar vi vårt starka engagemang att hitta nya lösningar för våra kunder” tillägger Mähönen.

Metsos MX4 som visas under Steinexpo har en installerad effekt på 315 kW. Fördel är också den maximala intagsöppningen på 254 mm som gör att krossen kan producera upp till 600 ton/tim.

 

Lokotrack-serien förbättras ständigt

Under Steinexpomässan, som äger rum i en bergtäkt i Homberg i Tyskland, från den 30 augusti till den 2 september, kommer Metso också att visa två exempel på sitt beprövade sortiment av Lokotrack mobila krossverk.

Lokotrack LT120 är en robust maskin på 60 ton som uppfyller kunders krav på kapacitet och total effektivitet vid primärkrossning i bergtäkt. Det stora intaget (1 200 × 870 mm) klarar även av inmatning av större material. Dess systermodell, LT120E, möjliggör en ekonomisk elektrisk drift med en extern strömkälla.

Den mer kompakta och nyligen uppdaterade LT96S är en mycket populär modell på den tyska marknaden för bearbetning av återvunnet material. Den aktiva spaltreglering (ASC), som finns som tillval, garanterar kontinuerlig process, eftersom käftkrossen öppnas för att förhindra skador vid blockering. Med ASC återgår inställningen automatiskt till tidigare satt inställning.

“Båda Lokotrack käftkrossverken som visas upp är de mest populära krossverken globalt i sin storleksklass. De viktigaste egenskaperna hos båda är deras goda bränsleekonomi, senaste Tier 4-motorteknik, säker användning och enkel att serva”, säger Jouni Hulttinen, produktchef för Compact Lokotracks på Metso.

Daglig demo och möjlighet att träffa krossexperter

Metso deltar i Steinexpo tillsammans med sin tyska distributör, FischerJung. Under mässan som varar i fyra dagar kommer det att bli dagliga demos och chans att träffa krossexperter.

Andra produkter som kommer att ställas ut i Metsos/FischerJungs monter är Metsos sikt ES303, VS- och HR200-pumpar, Trellex siktmedia och en transportör med bandtillbehör.

Axel Nordin, 2016 års mottagare av Framtidsstipendiet, har många järn i elden.

Parallellt med sin akademiska karriär jobbar han hårt för att göra verklighet av sin idé om en snabb och kostnadseffektiv tillverkning av skräddarsydda och kundanpassade produkter.

Axel Nordin är 31 år gammal, bor i Malmö och är född och uppvuxen i Lund. Han är i botten civilingenjör i teknisk design – en utbildning som kombinerar design, maskinteknik och industridesign. Nu är han biträdande lektor på Lunds Tekniska Högskola, LTH, där han har hand om just teknisk design-programmet och undervisar i bland annat produktdesign. Utöver detta driver han en belysnings- och produktdesignbyrå tillsammans med en kollega. Han träffar också företag för att sälja in sin idé om att tillverka kundanpassade produkter på ett smidigt och kostnadseffektivt sätt, en idé som belönade honom med Framtidsstipendiet 2016 och en prissumma på 375 000 kronor.

”Jag vill gärna kombinera det akademiska med forskning och utveckling inom industrin på sikt. Det är kreativiteten i att skapa idéer och lösningar som intresserar mig.”

Hur hinner du med allt detta?

”Det är en bra fråga … Det är nog engagemanget som driver mig.”

Hur fick du nys om Framtidsstipendiet?

”Det var faktiskt när jag var på Jernkontoret i samband med en utlysning inom Metalliska material som jag blev tipsad om det. Jag hade grunden till idén om det redan då eftersom jag gjort mitt examensarbete om samma koncept. Sen dess har jag doktorerat om hur man integrerar industridesign och konstruktion och använder komplexa mönster från naturen och matematiken inom produkt- och industridesign. Jag blev klar i december 2015.”

Kan du beskriva din idé?

”Den handlar om att försöka lösa ett problem för länder som Sverige, som vill konkurrera med låglöneländer. Vi kan inte konkurrera med massproducerade produkter och kunderna är trötta på att allt ser likadant ut. Det behövs helt enkelt flexibla och skräddarsydda produkter. 3D-printning är bra men ganska begränsat vad gäller vilka produkter du kan tillverka kostnadseffektivt. I ett perspektiv på de närmaste 20 åren så är min idé bättre. Den handlar om att förenkla steget från design till tillverkning med många olika material, alltså att utveckla mjukvaran mellan design och produktion. Stål är ett bra material att börja med, det man kan pressa och valsa och allt möjligt. Jag har testat idén litegrann hittills, till exempel med bordet jag visade upp under Ståldagen. Där kunde man under tillverkningen anpassa höjden, längden och stödstrukturen på bordet. Programmet ser till att det håller och tillverkar med laserskärning och bockning. Själva programmet behöver dock utvecklas.”

Hur kom du på det här?

”Många företag jobbar redan idag med customization men du kan inte anpassa formen. Det är fortfarande begränsat. Många vet att de till exempel behöver en bokhylla som har exakta mått, men får nöja sig med en kompromiss. Det finns redan en användargrupp som kallar sig IKEA Hackers på nätet, som köper IKEA-produkter och gör om dem, så behovet och kreativiteten finns helt klart. Men där handlar det mer om hardcore hantverk.”

Blev du förvånad när du fick beskedet att du vunnit?

”Ja jag blev förvånad! Jag hade nästan glömt bort att jag sökt faktiskt. En överraskning minst sagt, men väldigt roligt. Det var ett erkännande från stålindustrin att idén är intressant och att det finns potential, att man vill satsa. Jag började fundera kring det här redan under mitt examensarbete 2009, då var det inte särskilt många som tänkte i de banorna. Sen 3D-printningen kom har det nog vidgat folks vyer en del.”

Varför är stål ett bra material?

”Jag har använt stål i många produkter och prototyper, till borden till exempel. Det finns många processer för att forma och bearbeta det och det håller i hundra år eller längre, till skillnad från plast. Det är hållbart och starkt i förhållande till sin vikt.”

Du vann 375 000 kr, det är mycket pengar. Vad har du för planer framöver?

”Jag har redan rest och besökt tillverkare och köpt in litteratur för att förkovra mig. Sen kommer det att behövas finansiering till prototypbygge när jag väl hittat några intresserade tillverkare.”

Text och foto: Liv Wallinder

Framtidsstipendiet

Jernkontoret utlyste i december 2015 ett nytt stipendium som finansierades av Sancte Örjens Gille och är det första i en serie om fem. Temat för det så kallade Framtidsstipendiet kommer att variera under åren.

Syftet med 2016 års stipendium var att främja nya idéer och innovationer med stål som material, samt öka kunskapen om stål som framtidsmaterial. Ansökan öppnade den 21 december 2015 och stängde den 9 maj 2016.

Det fanns 400 000 kronor i potten. Förutom Axel Nordin mottog även Michael Neuman från KTH 25 000 kr i resestipendium för sin idé om stålets potential för asteroidbrytning. Diplomceremonin ägde rum i samband med Ståldagen den 9 november 2016 i Stockholm.

Sammanfattning av Axel Nordins vinnande bidrag

”För ett land som Sverige, som har svårt att konkurrera med lågkostnadsländer i pris, är skräddarsydda och flexibla kunderbjudanden en viktig möjlighet. Dock gör krav på tillverkbarhet och produktprestanda att dessa erbjudanden blir dyra att utveckla.

Min idé är att skapa datorbaserade designsystem som automatiskt ser till att produktions- och funktionskrav är uppfyllda, så att existerande bearbetningstekniker för stål kan användas, och ge kunden möjlighet att anpassa produktens form och funktion.”

Juryns motivering

”Axel Nordin har genom den vinnande idén tagit fasta på de senaste trenderna och efterfrågan på skräddarsydda produktlösningar. Han har även tagit hänsyn till de hinder som begränsningar inom dagens tillverkningsteknik orsakar.

Idén fokuserar på hur datorbaserade designsystem och digitala tillverkningstekniker kan hjälpa tillverkande företag inom svensk stålindustri att erbjuda sina kunder möjligheter till skräddarsydda lösningar. Nordin visar genom sitt bidrag prov på en god förståelse för industrins nuvarande och kommande utmaningar i den digitala transformationen och kan genom idén och den föreslagna lösningen spela en viktig roll i anpassningen av dagens system till morgondagens behov.

Lösningen kopplar mjukvara till hårdvara och demonstrerar både inspirerande originalitet och innovationshöjd. Juryn ser fram emot att följa Axel Nordins arbete och utveckling med lösningen – för stålindustrins framtid!”

Juryn för Framtidsstipendiet bestod av ordförande Claudia Olsson från Exponential Holding AB/Singularity University, Anna Ponzio från Jernkontoret, Johannes Zetterlund från Narva samt Olle Wijk som idag är egenföretagare efter en lång och gedigen karriär inom den svenska stålindustrin, framför allt inom Sandvik.

Situationen i världen är präglad av osäkerhet och bedömningarna av framtiden för ekonomi, finansmarknad och olika branscher kan skifta från dag till dag och från expert till expert.

Då kan man ju tänka sig att en VD för ett världsledande företag i stålbranschen skulle känna sig lite nervös inför vad framtiden kan bära med sig.

Men när vi talar med Jan Pieters som leder Suzuki Garphyttan verkar han synnerligen lugn och optimistisk.

Under intervjun befinner han sig i Mexiko – och det är inte semester som får honom att låta avslappnad. Han är där i tjänsten – en ny fabrik ska öppnas och i samband med det hålls ett globalt ledningsmöte.

En gängse bild av Mexiko är ett land skakat av krig mellan knarkkarteller och präglat av fattiga människor som försöker ta sig över gränsen till USA. Men den alltför vanliga bilden skymmer en annan verklighet, en mycket påtaglig verklighet. Mexiko har också flera starka industriella kraftcentra, och många stora biltillverkare har investerat massiva belopp i uppbygget av anläggningar för produktion och sammansättning.

Det är därför fullt naturligt att Suzuki Garphyttan också etablerar sig där – biltillverkare är ju den stora marknaden för företagets produkter.

”Vi har sett efterfrågan på våra produkter stiga och det är därför ett självklart steg att öka vår produktionskapacitet med en ny anläggning”, förklarar Jan Pieters. ”USA är en viktig marknad, men den anläggning vi har där kunde inte på ett enkelt sätt byggas ut. Mexiko blev därför ett tämligen logiskt val.”

Just det här området i Mexiko är väldigt expansivt och ligger lite utanför storstaden.

”Det är inga problem att hitta bra arbetskraft, de har en bra grundutbildning och en del av de anställda har också utbildats i Kina och Sverige”, berättar Jan Pieters.

Det har varit en snabb process från det att företaget såg att man behövde öka kapaciteten för två och ett halvt år sedan.

”Business Sweden hjälpte oss med att göra en kartläggning”, säger Jan Pieters, ”De undersökte alla aspekter – från elförsörjning till förekomsten av lämpliga industriparker, och det byggs många sådana i Mexiko – inte bara med inriktning på bilindustri.”

Processen har i alla avseenden varit snabb – första kvartalet 2016 togs de första spadtagen – och i början på 2017 invigdes anläggningen.

Efter det att Donald Trump blev president har relationen till Mexiko blivit en viktig politisk fråga – både i USA och i grannlandet söder om gränsen. Det gäller inte bara frågan om en mur ska byggas som hindrar illegala immigranter från att komma in i USA. Minst lika viktig är frågan om de två staterna står inför ett handelskrig efter Trumps uttalanden om att USA måste få tillbaka jobben som nu återfinns i andra länder med en annan och lägre lönenivå.

Men Jan Pieters låter sig inte oroas av en sådan hotbild.

”Vi är inte nervösa för att frihandeln skulle vara hotad – och definitivt inte inom bilbranschen. Man måste komma ihåg att tillverkningen av en bil är en komplex process där de olika delarna tillverkas i helt olika delar av världen. Komponenterna för fyrhjulsdrift kommer från ett håll, insprutning från ett annat och växellådorna från ett tredje – och sammansättningen sker på en fjärde plats.”

Det Jan Pieters beskriver är en tät väv där alla inblandade hela tiden strävar efter att få bästa möjliga produkt till bästa möjliga pris – en väv som är för stark för att enkelt kunna rivas upp och repas sönder. Och Suzuki Garphyttans produkter är en mycket viktig del i den väven.

Den nya anläggningen ligger i Parque Opcion i delstaten Guanajuato. Ytan är 13 000 m2 och inledningsvis kommer man att producera 3 600 ton per år, men vid full produktion är kapaciteten 12 000 ton per år.

Det som huvudsakligen kommer att produceras är fjädertråd för motorer och transmissioner.

Guanajuato har också en strategiskt perfekt placering när det gäller transporter och kommunikation. Landets viktigaste motorvägar (45 och 57) går genom staden. Det tar mindre än en dag att ta sig till den amerikanska gränsen eller de viktiga hamnarna vid Stilla havet eller Mexikanska Golfen. De flesta av företagets kunder i Mexico finns inom en radie på tre timmars transportväg från fabriken.

Storleksmässigt är anläggningen i Mexiko lika stor som de i Kina och USA, men produktionsnivån kommer att initialt att ligga något lägre.

I Kina och USA är den årliga produktionen 12 000 ton per år.

Det märks att Jan Pieters tillförsikt inför framtiden bygger på den trygghet han känner med kvaliteten på tillverkningen av företagets produkter:

”Vi står starka på materialsidan, och är framstående när det gäller bearbetning och framställning av material med fina ytor som klarar höga krav”.

Men han har också kunnat se hur marknaden snabbt växt för en del av företagets nya produkter.

”Automatiska billuckor är en viktig sektor, och där ersätts alltmer de tidigare luftfjädrarna med riktiga fjädrar. Vi har haft en 25-procentig tillväxt på detta område … och där finns en väldigt stor marknad med alla SUV:ar och kombis … tiotals miljoner bilar …”

En annan ny produkt är plattråd som används i högtryckspressar som används för konservering av livsmedel under högt tryck.

”Det är relativt sett en liten nisch för oss, men där har vi haft en fördubbling jämfört med för tre år sedan”, påpekar Jan Pieters.

Här anar man en tydlig vilja att hitta fler nya produkter som kan verka balanserande på det beroende företaget har av bilmarknaden – även om ställningen är stark på den marknaden är det ju inte något som skadar om man stärker ställningen på nya marknader genom att fortsätta utvecklingsarbetet med platt och profilvalsad tråd till branscher utanför bilindustrin samt plattråd till högtryckspressar.

Men i utvecklandet av nya produkter ingår som sagt också att arbetet med att finna nya användningsområden för företagets fjädrar i tillverkningen av bilar – den nyssnämnda lucköppningen för bagageutrymmen är ett sådant exempel.

Jan Pieters ser en framtid där Suzuki Garphyttans affär definitivt fortsätter att växa under de kommande tio åren. Grunden för detta är framförallt det ständiga förändrings- och förbättringsarbetet i bilindustrin – och han verkar inte se några större hot mot de framtidsutsikterna.

”Visst kan det dyka upp politiska beslut som ändrar spelplanen. En massiv satsning på elbilar över hela världen skulle kunna vara en sådan sak”.

Eftersom det dock är svårt att tänka sig sådana samfällda och samtidiga beslut med samma inriktning på de stora och avgörande marknaderna i världen är det lätt att dela den optimistiska bedömningen av framtiden. Dessutom skulle det ta milt uttryckt tämligen lång tid innan till exempel den infrastruktursatsning som behövs för elbilens genomslag skulle vara utbyggd och på plats.

I nuläget har Suzuki Garphyttan inga planer på nya anläggningar – kapaciteten som finns räcker till för att möta ett växande behov – till exempel genom produktionsökningar i Kina … och Sverige.

En tanke som slår mig under samtalet är – blir det inte svårt att hålla ihop så vitt skilda företagskulturer som det rör sig om – Sverige, Kina, USA, Tyskland, England … och nu Mexiko. Men Jan Pieters verkar inte se det som ett problem:

”Vi utgår från att det i hela koncernen finns samma värderingar och normer i alla avseenden, och arbetar kontinuerligt för att säkerställa det. Vi jobbar också decentraliserat, och var förhandlingen sker med en kund kan bero på flera faktorer – men det sker alltid samma inställning till standard och kvalitet. Vi arbetar med globala kunder och de förväntar sig samma affärskoncept var i världen de än möter oss.”

Text: Boris Benulic

Suzuki Garphyttan

Grundat 1906, 530 anställda, varav 330 i Garphyttan, omsättning 1,4 miljarder kronor.

Enheter:

• Garphyttan, Sverige
• South Bend, USA
• Suzhou, Kina
• Leeds, England
• Düsseldorf, Tyskland
• San José Iturbide, Mexico

Produkter:

• oljehärdad ventilfjädertråd
• plattvalsad och profildragen tråd
• rostfri platt och rund tråd
• ventilfjädrar till tunga fordon

Huvuddelen av produkterna går till avancerade fjädrar i bilmotorer.

De flesta börsnoterade stål- och gruvföretagen slår hittills i år genomsnittet med hästlängder. När bolagen på Stockholmsbörsens tre listor ökat med fem procent under årets tre första månader visar flertalet en uppgång med minst det dubbla.

De två stora leverantörerna till branschen, Atlas Copco och Sandvik har stigit med tolv respektive 16 procent sedan årsskiftet. Men aktien i finländska Outokumpu som tillverkar rostfritt har stigit med över 75 procent, vilket får ses som en reaktion på att den varit alltför nedtryckt tidigare.

Eftersom de flesta ägare behåller sina aktier i många år är det intressant att också visa hur aktierna utvecklats under en längre tid. Vi ska därför gå tillbaka till milleniumskiftet 1999/2000 då vi befann oss i en IT-hysteri med värderingar som inte alls hade någonting med resultaten att göra utan istället handlade om förhoppningar.

Vi ser på kurvorna för respektive företag i diagrammen här nedan att de flesta aktier sjönk i takt med att luften gick ur IT-branschen. Därefter blev det stegring fram till toppen sommaren 2007 som ledde fram till fallissemanget i Lehman Brothers, och utlöste bank- och industrikrisen åren 2008–09.

SSAB, Lundin Mining och ProfilGruppen noterades i all-time high sommaren 2007, Outokumpu i maj 2008, som står sig än idag. De övriga har satt sina rekord i år.

Att notera är att de flesta företag årligen under resans gång delat ut cirka tre procent av aktuell börskurs (direktavkastningen).

ABB

Multinationell verkstadskoncern inom elkraft- och automationsteknik. Börsvärde 445 miljarder kronor. Ägare: Investor 10,5 procent, Cevian Capital 6 procent, BlackRock 3,2 procent.

Högsta aktiekurs (all-time high): 230 kronor (maj 2000). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): 8,22 kronor (7,31), utdelning: 6,90 kronor (6,11).

Ordförande: Peter Voser, VD: Ulrich Spiesshofer. Huvudkontor i Zürich, Schweiz. abb.com

Atlas Copco A

Gruv- och anläggningsutrustning, luft- och gaskompressorer, generatorer. Börsvärde 385 miljarder kronor. Ägare: Investor 22,3 procent, Swedbank Robur 4 procent, Alecta 3,4 procent, SEB Investment Management 1,6 procent (80 000 aktieägare).

Högsta aktiekurs (all-time high): 313 kronor (mars 2017, A-aktien). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): 9,81 kronor (9,62), utdelning: 6,80 kronor (6,30).

Ordförande: Hans Stråberg, VD: Mats Rahmström. Huvudkontor i Stockholm. atlascopcogroup.com

BE Group

Börsnoterat sedan 2006, handel och service inom stål och aluminium. Börsvärde 0,6 miljarder kronor. Ägare: Triton 19,9 procent, Swedbank Robur 7,2 procent, Avanza 5,7 procent, The Pure Circle 4,9 procent, Catella 3,3 procent (6 300 aktieägare). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): –1,54 kronor (18,74), utdelning: 0 kronor (0).

Högsta aktiekurs (all-time high): 943 kronor (juli 2007).

Ordförande: Petter Stillström, VD: Anders Martinsson. Huvudkontor i Malmö. begroup.com

Boliden

Gruvor och smältverk i Sverige, Norge, Finland och Irland. Koppar, zink, nickel, bly, guld, silver. Börsvärde 74 miljarder kronor. Ägare: Norges Bank Investment Management (norska oljefonden) 5,1 procent, BlackRock 5 procent, Vanguard 3,3 procent, AMF 2,8 procent, Swedbank Robur 2,8 procent (69 000 aktieägare).

Högsta aktiekurs (all-time high): 290 kronor (februari 2017). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): 15,49 kronor (9,65), utdelning: 5,25 kronor (3,25).

Ordförande: Anders Ullberg, VD: Lennart Evrell. Huvudkontor i Stockholm. boliden.se

Gränges

Valsad aluminium främst för värmeväxlare. Bolaget återkom 2015 till börsen efter ett kvarts sekel som dotterbolag till Electrolux. Börsvärde 6,5 miljarder kronor. Ägare: Fjärde AP-fonden 9,8 procent, AFA Försäkring 5,2 procent, SEB Investment Management 4,4 procent, Clarksons Platou 2,5 procent (7 900 aktieägare).

Högsta aktiekurs (all-time high): 104 kronor (januari 2017). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): 6,67 kronor (5,08), utdelning: 2,40 kronor (2,00).

Ordförande: Anders G. Carlberg, VD: Johan Menckel. Huvudkontor i Stockholm. granges.com

Lundin Mining

Koppar, nickel, bly, zink, produktion Zinkgruvan Askersund och i Chile, Portugal, Spanien samt USA. Även noterat i Toronto, Kanada. Börsvärde 35 miljarder kronor. Ägare: familjen Lundin minst 28 procent (via Hudbay Minerals, Ellegrove Capital, Abalone Capital, Lorito Holdings, Zebra Holdings).

Högsta aktiekurs (all-time high): 98 kronor (juli 2007). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): –8,30 kronor (–3,41), utdelning: 0 kronor (0).

Ordförande: Lukas H. Lundin, VD: Paul Conibear. Huvudkontor i Toronto, Kanada. lundinmining.com

Outokumpu

Rostfritt stål, gruvor, kromverk i Finland och Sverige. Börsvärde 3,7 miljarder euro (36 miljarder kronor). Ägare: Solidium (finska staten) 29,9 procent, AC Invest Four BV 5,0 procent, Varma Mutual Pension Insurance Company 4,2 procent, finska socialförsäkringsfonden 3 procent.

Högsta aktiekurs (all-time high): 77,8 euro (maj 2008). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): 0,35 euro (0,21), utdelning: 0,10 euro (0).

Ordförande: Jorma Ollila, VD: Roeland Baan. Huvudkontor i Esbo, Finland. outokumpu.com

ProfilGruppen

Komponenter i aluminium. Börsvärde 0,9 miljarder kronor. Ägare: Ringvägen Venture 28,4 procent, Lars Johansson 14,5 procent, Mats Egeholm 7,2 procent (2 100 aktieägare). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): 6,55 kronor (1,87), utdelning: 3 kronor (0).

Högsta aktiekurs (all-time high): 150 kronor (mars 2017).

Ordförande: Kåre Wetterberg, VD: Per Thorsell. Huvudkontor i Åseda. profilgruppen.se

Sandvik

Verktyg för metallbearbetning, maskiner till gruvindustrin, rostfria material, speciallegeringar. Börsvärde 165 miljarder kronor. Ägare: Industrivärden 11,8 procent, Alecta 5,9 procent, Handelsbanken Pension 3,3 procent, AMF 2,8 procent, Swedbank Robur 2,8 procent (109 000 aktieägare).

Högsta aktiekurs (all-time high): 150 kronor (juli 2007). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): 4,39 kronor (1,79), utdelning: 2,75 kronor (2,50).

Ordförande: Johan Molin, VD: Björn Rosengren. Huvudkontor i Stockholm. sandvik.com

SKF B

Kullager, smörjningteknik, tätning, mekatronik. Börsvärde 79 miljarder kronor. Ägare: FAM (de tre största Wallenbergstiftelserna) 29,2 procent, Alecta 3,2 procent, BlackRock 2,9 procent, Old Mutual Wealth 2,1 procent (65 000 aktieägare).

Högsta aktiekurs (all-time high): 231 kronor (april 2015). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): 8,75 kronor (8,52), utdelning: 5,50 kronor (5,50).

Ordförande: Leif Östling, VD: Alrik Danielson. Huvudkontor i Göteborg. skf.com

SSAB A

Stålproduktion i Sverige, Finland och USA. Även noterat på Nasdaq och i Helsingfors. Börsvärde 36 miljarder kronor. Ägare: Industrivärden 16,8 procent, Solidium (finska staten) 11 procent, LKAB 3,6 procent, Swedbank Robur 1,8 procent (70 000 aktieägare).

Högsta aktiekurs (all-time high): 206 kronor (juli 2007, A-aktien). Vinst/aktie efter skatt 2016 (2015): 1,04 kronor (–0,92 kronor), utdelning: 0 kronor (0).

Ordförande: Bengt Kjell, VD: Martin Lindqvist. Huvudkontor i Stockholm. ssab.com

Henric Borgström